Ungdomar
Ungdomar är ett begrepp som man ofta hör, en benämning på ett annat slags folk. Väldigt olik den "vuxna"delen av befolkningen, enligt dessa. De vuxna förstår inte deras språk, deras sätt att visa känslor eller deras beteenden. Då en vuxen ser en "gangster kille" på tunnelbanan tror jag verkligen inte att denna hälsar vänligt och sätter sig bredvid och stratar en konversation. Nej. Dagens vuxna är rädda för ungdomen, de förstår dem inte och tycker att de är jobbiga. Några utav de vuxna försöker nå till ungdomarna genom att försöka apa efter dem eller genom att tvinga dessa stackare att bli mer lik de vuxna.
Då man funderar på detta faktum är det inte alls konstigt att dagens ungdomar känner sig missförstådda och bortglömda. Inte nog med att de vuxna antingen skämmer ut sig eller är elaka utan de respekterar inte ungdomarna och behandlar dem inte som jämlikar.
Det som vuxna aldrig tänker på (verkar det som) är att de också har varit ungdomar. Deras ursäkt är kanske att allt ser annorlunda ut nu, alla har iPhones och laptops vart de än går, ett ständigt smsande och surfande. Men dagens vuxna pratade säkert massor i telefon i sin ungdom, som då var den tidens modernaste komunikationsmedel. Dagens vuxna festade också, de drack innan de fyllt 18 och de hade sex utan att vara tillsammans med partnern. Alltså har det inte förändrats speciellt mycket. Inte ens det faktum att dagens ungdom använder sig av nya ord så som: random, fail, guss, chilla m.m. De använde med största säkerhet också annorlunda ord, men de orden har idag blivit en naturlig del utav det svenska språket.
Jag måste säga att jag kritiserar dagens föräldrar och vuxna en aning. De tror att de vet så mycket men igentligen gör de inte det. Inte om dagens ungdommars vardag. Sverige och världen har självklart förändrats en del och omgivningen och kraven ser inte lika dana ut som för 30 år sedan, det är otroligt många som dricker alkohol regelbundet då de bara går i sjuan och sexan. Tobak ska vi bara inte prata om. Men alkoholkonsumtionen överskuggar dock betydligt. Allt är lätt att få tag i, alla känner en langare. Det är inte ens så svårt att få tag i knark.
Man skulle kunna dra den slutsatsen att dagens ungdom är påväg utför. Men det är långt ifrån alla som håller på med dessa saker. Men tyvärr måste jag medge att det är mer är 50%. Kanske beror det på att dagens ungom känner det som om de skriker så högt de kan men att ingen lyssnar. Dagens ungdom har ingen röst. Ingen chans att påverka dagens samhälle. De som för ungdomens talan är ett par överlönade politiker med villa på lidingö som inte vet vad fattigdom och utanförskap heter.
Jag är förvånad att de inte vill veta mer om vad ungdomarna tycker. Deras argument är några kryss blanketter som ska fyllas i varje år i skolan. Hur nära inpå kommer då känslan av att man har chansen att förändra? Även om de nu gör något av de som man säger med sina små kryss så ser ungdomen verkligen ingen förändring. Det är sorgligt.
Om de vuxna skulle visa att de brydde sig om vad ungdomarna sa, om de skulle få chansen att känna att de har någon inverkan på det som händer så tror jag att klyftorna mellan dagens ungdomar och dagens vuxna skulle krympa något.
Då man funderar på detta faktum är det inte alls konstigt att dagens ungdomar känner sig missförstådda och bortglömda. Inte nog med att de vuxna antingen skämmer ut sig eller är elaka utan de respekterar inte ungdomarna och behandlar dem inte som jämlikar.
Det som vuxna aldrig tänker på (verkar det som) är att de också har varit ungdomar. Deras ursäkt är kanske att allt ser annorlunda ut nu, alla har iPhones och laptops vart de än går, ett ständigt smsande och surfande. Men dagens vuxna pratade säkert massor i telefon i sin ungdom, som då var den tidens modernaste komunikationsmedel. Dagens vuxna festade också, de drack innan de fyllt 18 och de hade sex utan att vara tillsammans med partnern. Alltså har det inte förändrats speciellt mycket. Inte ens det faktum att dagens ungdom använder sig av nya ord så som: random, fail, guss, chilla m.m. De använde med största säkerhet också annorlunda ord, men de orden har idag blivit en naturlig del utav det svenska språket.
Jag måste säga att jag kritiserar dagens föräldrar och vuxna en aning. De tror att de vet så mycket men igentligen gör de inte det. Inte om dagens ungdommars vardag. Sverige och världen har självklart förändrats en del och omgivningen och kraven ser inte lika dana ut som för 30 år sedan, det är otroligt många som dricker alkohol regelbundet då de bara går i sjuan och sexan. Tobak ska vi bara inte prata om. Men alkoholkonsumtionen överskuggar dock betydligt. Allt är lätt att få tag i, alla känner en langare. Det är inte ens så svårt att få tag i knark.
Man skulle kunna dra den slutsatsen att dagens ungdom är påväg utför. Men det är långt ifrån alla som håller på med dessa saker. Men tyvärr måste jag medge att det är mer är 50%. Kanske beror det på att dagens ungom känner det som om de skriker så högt de kan men att ingen lyssnar. Dagens ungdom har ingen röst. Ingen chans att påverka dagens samhälle. De som för ungdomens talan är ett par överlönade politiker med villa på lidingö som inte vet vad fattigdom och utanförskap heter.
Jag är förvånad att de inte vill veta mer om vad ungdomarna tycker. Deras argument är några kryss blanketter som ska fyllas i varje år i skolan. Hur nära inpå kommer då känslan av att man har chansen att förändra? Även om de nu gör något av de som man säger med sina små kryss så ser ungdomen verkligen ingen förändring. Det är sorgligt.
Om de vuxna skulle visa att de brydde sig om vad ungdomarna sa, om de skulle få chansen att känna att de har någon inverkan på det som händer så tror jag att klyftorna mellan dagens ungdomar och dagens vuxna skulle krympa något.
Vi har båda många saker att lära av varandra.
Kommentarer
Trackback
