dandelionsky

Jag lyssnade nyss på en låt, Michael Jackson Duet with Akon – Hold My Hand - Duet with Akon. Den fick mig att tänka efter. Ordspråket "Tillsammans är vi starkare" stämmer verkligen. En manifestation, demonstartion, eller en underskriftsprotest gör dubbelt så stor skillnad om man är många. Men det börjar oftast med en ensam människa. Någon som blivit arg, upprörd eller förfärad över något som är oacceptabelt. Jag tycker att det är ett mycket vackert bevis på att man som ensam människa faktiskt, kanske kan förändra något i världen. Att förändra något, till det bättre, har vart min dröm sedan jag var liten. Självklart gör man det delvis för sig själv, genom att hjälpa andra hjälper man också sig själv att bli en bättre människa. Att vara en bra människa kan vara en fördel efter som man ska leva med sig själv hela livet. I dagens läge skulle jag verkligen inte, tyvärr, kalla mig ett föredöme. Än har jag inte förändrat något i världen. Men jag hoppas att jag en dag kommer göra det. Tänk vad världen skulle må bättre om vi började hjälpa varandra, både de som hjälper och de som blir hjälpta hade mått mycket bättre. Kanske hade det till och med kunnat resultera i en värld utan krig? Men det vet jag inte ens om man vågar hoppas på, även om det är den ständiga önskan då man blåser ut ljusen på tårtan eller ser ett stjärnfall. En önskan som känns så avlägsen att man knappt vågar hoppas på den. Men om vi alla sträkte ut en hand, och vågade lita på varandra, kunde lita på varandra, tror jag att vi gemensamt skulle kunna leva tillsammans på jorden, svart som vit, homosexuell som heterosexuell, kristen som muslim (och alla andra religioner för den delen) och rik som fattig. För det är faktiskt det som vi borde göra, kömpa tillsammans för att få en bättre plats att leva på, för alla. Men om alla skulle hjälpas åt, skulle vi inte ens behöva kämpa. Då skulle alla krig vara vunna och alla gå vinnande ut ur livet, och in i det.